Spännande framtid med ny agilityklubb
På Centralstyrelsemötet 27 september kom det definitiva beslutet: Brukshundklubben förlorar ansvaret för agilityn och en verksamhetsklubb startas direkt under SKK. SBKs ledning är chockade över att det gick så här. Det var sammanbitna miner från SBKs representanter dagen efter CS-beslutet på Kennelfullmäktige. Man försökte där, i ett sista desperat försök, omöjliggöra bildandet av verksamhetsklubbar i SKK, men även där förlorade SBK med siffrorna 72-81.
När SBK fick huvudmannaskapet för agilityn 2007 så var det många som hade förhoppningar om att SBK skulle ha kraft att marknadsföra sporten samt att finna attraktiva arenor för mästerskap etc. Marknadsföringen blev det inget av med och mästerskapen hamnade långt från mediebruset. När sedan de agilityaktiva inte kände att de hade inflytande över sin sport så fick SKK flytta över ansvaret för agilityn till en ny specialklubb.
Vad kommer det att betyda för SBK att de förlorat kontrollen över agilityn? I det praktiska livet på lokalklubbarna kommer det inte märkas någonting till att börja med, men på sikt kan det få stora konsekvenser. Det kommer att kunna bildas rena lokala agilityklubbar direkt under Svenska Agilityklubben. Det gör att SBK kan förlora ganska många medlemmar om man inte fortsätter att satsa stort på agility. Redan nu har SBK ganska mycket konkurrens på agilitysidan från lokala kennelklubbar, som växt till 39 stycken, och alla hundungdomsklubbar. Centralt på kansliet kommer det att få konsekvenser. Agilityn drar in drygt 1 miljon kronor centralt. Pengar som nu SBK förlorar. Det kommer att resultera i neddragningar av personal mm.
Brukshundklubben har under de senaste åren fått stora problem. I hela SKK har medlemsiffran minskat med cirka 27000 från toppen 2007. Av det står Brukshundklubben för mer än hälften. Det har försvunnit 14000 medlemmar eller cirka 20 procent från medlemssiffran man hade 2007. Det är märkligt då resten av Svenska Kennelklubben har hållit sina medlemssiffror relativt bra.
Ett skäl till medlemstappet är att valpförsäljningen av SBKs brukshundraser har gått så dåligt. Där utmärker sig SBK också negativt i förhållande till de flesta andra raser. Det är de drivande raserna som har liknande tapp.
En annan stor anledning till medlemstappet är att hundägarutbildningen får allt svårare konkurrens från fristående utbildare. Våra djurgymnasier utbildar årligen hundratals elever i hund. De startar egna firmor som bedriver hunddagis och hundägarutbildning.
Brukshundklubben har de senaste åren förlorat stora pengar. Skulle man utgå ifrån att medlemsantalet var det samma nu som 2007 så har SBK förlorat uppemot 14 miljoner kronor i medlemsavgifter under den här tiden. Lägg därtill en misslyckad satsning på en egen kursgård i Kydingeholm som gav ett minus på 3 miljoner. Försvaret krävde också tillbaka 1 miljon för medel som felaktigt använts till annat än tjänstehundsutbildning. Enligt tillförlitliga beräkningar har tidningen Brukshunden årligen kostat cirka 1,2 miljoner för mycket, cirka 5 miljoner på fyra år. Klubben har alltså förlorat uppåt 25 miljoner kronor de senaste fem åren. Detta tapp har man hittills försökt fylla med medlemsavgiftshöjningar. Ska denna nedåtgående spiral fortsätta? Det ska bli spännande att se hur SBKs ledning löser det här.
När SBK fick huvudmannaskapet för agilityn 2007 så var det många som hade förhoppningar om att SBK skulle ha kraft att marknadsföra sporten samt att finna attraktiva arenor för mästerskap etc. Marknadsföringen blev det inget av med och mästerskapen hamnade långt från mediebruset. När sedan de agilityaktiva inte kände att de hade inflytande över sin sport så fick SKK flytta över ansvaret för agilityn till en ny specialklubb.
Vad kommer det att betyda för SBK att de förlorat kontrollen över agilityn? I det praktiska livet på lokalklubbarna kommer det inte märkas någonting till att börja med, men på sikt kan det få stora konsekvenser. Det kommer att kunna bildas rena lokala agilityklubbar direkt under Svenska Agilityklubben. Det gör att SBK kan förlora ganska många medlemmar om man inte fortsätter att satsa stort på agility. Redan nu har SBK ganska mycket konkurrens på agilitysidan från lokala kennelklubbar, som växt till 39 stycken, och alla hundungdomsklubbar. Centralt på kansliet kommer det att få konsekvenser. Agilityn drar in drygt 1 miljon kronor centralt. Pengar som nu SBK förlorar. Det kommer att resultera i neddragningar av personal mm.
Brukshundklubben har under de senaste åren fått stora problem. I hela SKK har medlemsiffran minskat med cirka 27000 från toppen 2007. Av det står Brukshundklubben för mer än hälften. Det har försvunnit 14000 medlemmar eller cirka 20 procent från medlemssiffran man hade 2007. Det är märkligt då resten av Svenska Kennelklubben har hållit sina medlemssiffror relativt bra.
Ett skäl till medlemstappet är att valpförsäljningen av SBKs brukshundraser har gått så dåligt. Där utmärker sig SBK också negativt i förhållande till de flesta andra raser. Det är de drivande raserna som har liknande tapp.
En annan stor anledning till medlemstappet är att hundägarutbildningen får allt svårare konkurrens från fristående utbildare. Våra djurgymnasier utbildar årligen hundratals elever i hund. De startar egna firmor som bedriver hunddagis och hundägarutbildning.
Brukshundklubben har de senaste åren förlorat stora pengar. Skulle man utgå ifrån att medlemsantalet var det samma nu som 2007 så har SBK förlorat uppemot 14 miljoner kronor i medlemsavgifter under den här tiden. Lägg därtill en misslyckad satsning på en egen kursgård i Kydingeholm som gav ett minus på 3 miljoner. Försvaret krävde också tillbaka 1 miljon för medel som felaktigt använts till annat än tjänstehundsutbildning. Enligt tillförlitliga beräkningar har tidningen Brukshunden årligen kostat cirka 1,2 miljoner för mycket, cirka 5 miljoner på fyra år. Klubben har alltså förlorat uppåt 25 miljoner kronor de senaste fem åren. Detta tapp har man hittills försökt fylla med medlemsavgiftshöjningar. Ska denna nedåtgående spiral fortsätta? Det ska bli spännande att se hur SBKs ledning löser det här.