slutstycket

Brukshundarna ned 10 procent

Allmänt • Permalink • 7
I dagarna kom registreringsstatistiken från Kennelklubben för år 2009. Registreringen av alla raser hade gått ned med 3,8 procent, men SBKs raser minskade med hela 10 procent. Skalar man bort SBK-raserna så minskade övriga raser med bara 3,1 procent.
För vissa raser blev det rena katastrofen. Riesenschnauzer peppar och salt gick ned 82,4 % (- 14 individer) och riesenschnauzer svart (på bilden ovan) med 41,1 % (- 92 ind). Bouvier des flandres var också en ras som minskade stort, minus 54,9 % ( - 50 ind). Dobermann gick ned 19,4 % (- 61 ind). Rottweiler hade största minskningen i antalet hundar: 218 (- 14,5 %). Schäfer minskade med 7,1 % ( -185 ind) men håller ställningen som Sveriges populäraste ras.
Det var även bruksraser som ökade, några stort. Belgiska vallhundarna ökade i alla varianter. Leakenois ökade med hela 350 % 8 (+ 28), groenendael + 10,3 % (+ 7), tervueren + 18,4 % (+ 26) och mailnois ökade starkt med 47,9 % (+ 79).
Tendensen verkar gå mot mindre och/eller sundare SBK-raser. Att i det här perspektivet tro på en medlemsökning i SBK verkar vara en utopi. Det är cirka 25000 som brukar gå på kurs i SBK varje år. Om vi säger att cirka 6 procent av dessa har avstått att skaffa hund blir det ett tapp på 1500 medlemmar. SBKs medlemmar har minskat med 4500 medlemmar sedan ett par år tillbaka.
Det är på tiden att SBK börjar marknadsföra sina fina hundraser och den livsstil som de erbjuder. Gör man på ett smart sätt så behöver det inte kosta mycket pengar.
#1 - - berit:

Tack för denna information.Precis som väntat, kan man anse.Varför skaffa en "brukshund" dvs en hund där SBK har specialklubbs ansvaret och därmed avelsansvaret, när man kan skaffa en bearded collie eller en dalmatiner där kunniga uppfödare och specialklubbar med kompetens för AVEL har ansvaret? Fortsätt med sådan här intressant info. Den behövs som motvikt till alla "akwardianers" aningslösa okunnighet och högljudda argumentation för något som i annnan branch skulle kallas geschäft... vaddå vetenskap och beprövad erfarenhet? MH = ludd...

#2 - - Lisbeth:

Hej Gunnar och välkommen i bloggeriet!



Det här var ett intressant inlägg!

Dock kan man fundera på om minskningen har att göra med storlek och ev sundhet... Tittar man på SKK:s statistik över de som minskar mest (40-22%) så innehåller den raser som drever, keeshond, shiba, lajka, schipperke, dvärgschnauzer, m.fl. som vare sig är stora eller osunda. Bland de som ökar är erkänt knepiga raser (att föda upp) och av etablissemanget utskällda som fransk bulldogg och engelsk bulldogg.



Personligen tror jag att raset för SBK-raserna är en direkt följd av alla avelsspärrande krav och hinder för registrering.



Jämför med en av de raser som minskar mest - irländsk setter. En stor (antals- och storleksmässigt) och krävande hund. Den rasen hade sitt "collie-bråk" för 25 år sedan mellan utställningsentusiaster och jakt-dito. Jägarna avgick med segern...

SISK har haft motsvarande avelspolicy/spärrar som SBK nu infört - reducerade till två områden - HD och jaktprov.



Rasen har fortfarande hög procent HD (33% 2007) och inte blir det flerjakt hundar...

Ingen av de mest använda hanhundarna är jaktprovsmeriterade. Under året registrerades 11 kullar där båda föräldradjuren var jaktprovsmeriterade och i 3 fall var en förälder meriterad på jaktprov.

Under 2008 var det i Sverige totalt 400 st starter vilket resulterade i 95 premieringar. Året innan var antalet godkända på jaktprov 17%.



#3 - - Mia Sandgren:

Hej Gunnar!

Lycka till med din blogg! Jag följer snart efter...

När jag läser dina och Lisbeths funderingar runt raset av registreringar hos , faller mina funderingar åt det hållet att kanske det har ännu en faktor bakom sig - att äga en brukshund kräver sin vardag sin ägare. Jag tänker på att när man köper sig en hundras av, och som det handlar om här, de traditionellt arbetande raserna, då köper man även in sig i en ny livsstil. En livstil som kräver 3-4 aktivitetstimmar varje dag.

Kanske har man provat på att äga en brukshund vid ett tidigare köp, och som en effekt känner att man kanske vill prova en mindre krävande ras, både i storlek och arbetskraft. Och att det är den effekten som dyker upp nu i vår statistik.



#4 - - Fia:

Angående MH så är det iallafall inom kelpieaveln ett antal uppfödare som "använder" MH som en del av grunden i aveln. Användbart om man tittar på HELA kullar och inte bara individer! Men visst finns det saker som inte alls visar sej på MH - hundaggressioner tex. Men säj inte att uppfödarna inte använder det - då får du nog fråga flera ;-)

#5 - - Berit:

Som jag och många med mig ser detta med MH är det så,att en beskrivning som gäller så mycket och som skall göras när en hund är ung inte kan visa särskilt mycket av en framtida avelshund.Eller ens beteenden i8 annat än precis när de beskrivs... Dessutom görs denna "beskrivning" av en person som har sitt sätt att beskriva vad den ser, i en viss skog, vid en viss väderlek, vid en viss årstid, med personens privata uppfattningar om just den hundrasen.Dessutom är de flesta MH hundar tränade... Många med mig menar att så subjektiva beskrivningar inte skall kunna påverka en hunds framtida chans som avelsdjur alls, utan ses som en aktivitet vilken som helst när det kommer till att göra saker med hunden.En intressant upplevelse om man nu ser det så. En MH beskrivning är ju en beskrivning ungefär som en utställning, där domaren skall beskriva vad som ses.En bedömning på en utställning är ju också subjektiv, men kan göras om många gånger(så länge som det inte kod A rapporteras flera gånger).Med andra ord: MH är lika subjektivt som vilken annan bedömning som helst även om det så tjusigt heter att detta är en beskrivning... och att man lite sådär kallar den vetenskaplig... Subjektivitet är ju alltid ett aber när det kommer till vetenskap. Det är MYCKET svårare att göra en kvalitativ studie än en kvantitativ och när det kommer till diskussioner i detta kan det ALLTID diskuteras vederhäftighet på icke kvalitativt mätbara resultat.MH "resultat" kan inte mätas.Inte ens skottfasthet.Finns bla a en film på Youtube som visar en klart skottberörd collie som släpps efter skotten och som springer ut i publiken för att få stöd.Den ansågs av beskrivaren skottfast.Så kan det gå!

#6 - - Lolo Hawkins:

Det måste väl ändå vara kvaliteten på valparna som är det viktiga, inte kvantiteten och att valparna hamnar i hem där man har den tid som krävs för att aktivera en brukshund.



#7 - - Eva Engvall:

Självklart är det så,Lollo, men det är ändå ett stort tapp för Brukshundarna.Dock är det nog så, att det finns personer som är intresserade men som av olika anledningar inte hinner med att aktivera en högpresterande brukshund 4 timmar per dag, samt varje helg året runt.Det orkar man kanske som ensamstående utan familj och barn och när man är yngre... Man kanske har arbete som måste skötas, barn... Dessutom är det kanske så, att brukshundarna inte håller samma mått och klass som för 15 år sedan. Som det ser ut nu premierar nog de nya bruksreglerna snabbhet på bekostnad av noggrannhet. Se bara hur många blixtsnabba border collies som tävlar bruks nu och som kommer högt och långt, betydligt högre och längre än ex vis lh collies om man ser det generellt.Intressant är även att belgarna har kommit framåt som de har gjort.

Till top